Vägglöss

En lång gemensam historia

Vägglöss älskar människor. Men kärleken är minst sagt obesvarad. Faktum är att det för många egentligen inte är betten som är det värsta med att bli angripen, utan det psykologiska traumat som uppstår. Något som kan sitta kvar långt efter det att saneringen är genomförd.

Betten är ofarliga för de allra flesta och vad vi vet idag så kan vägglöss inte sprida några sjukdomar. Men de ger utslag eller blåsor, som för majoriteten ger klåda och obehag. Ett fåtal kan även drabbas av kraftiga allergiska reaktioner.

Cimex Lectularius, hane och hona

Vad är vägglöss?

Visserligen heter det vägglus, men i själva verket är den en skinnbagge. En vuxen vägglus är rödbrun, platt och stor som ett linfrö. Den har fem utvecklingsstadier och behöver suga blod minst en gång mellan varje stadie för att kunna utvecklas. Vägglusen är en obligat (strikt) blodsugare, eftersom den lever enbart på blod. Efter ett blodmål blir den vuxna vägglusen stor som en äppelkärna. Vägglusen behöver äta för att kunna växa och föröka sig. Den lever enbart på blod och honan lägger vanligen 5-8 ägg på ett dygn. Nymferna i de första stadierna klarar sig sämst utan blod, medan vuxna vägglöss kan klara sig utan mat i mer än ett år genom att gå i dvala. Det är näst intill omöjligt att svälta ut en vägglus.

Förutom klåda, olika former av utslag inklusive blåsor och i sällsynta fall även starka allergiska reaktioner kan ett vägglusangrepp medföra sömnsvårigheter, stark oro och i förlängningen till och med leda till att Entomofobi (fobi mot insekter) utvecklas. En person som drabbats av detta bör uppsöka professionell hjälp av vården.

Kontakta oss